Under de två evighetslånga dagar jag legat sjuk i min säng har jag hunnit inse hur innehållsrikt mitt liv är när jag är frisk. Hur mycket jag har som jag inte ser mitt i all vardagsstress.
Alla de där små och stora sakerna som berikar livet har lyst med sin frånvaro under den tid som influensan hållit sitt fasta grepp om min kropp. Inte minst gemenskap med andra människor. Att stirra upp i taket och ha sig själv som enda sällskap är fruktansvärt tråkigt. Så inte är det väl konstigt att man blir överlycklig när någon knackar på dörren och frågar hur man mår, även om man mår kasst och inte är till någon större glädje för den vänliga själ som behagat stiga in i rummet. Det är underbart att vännerna finns där för dig även när du själv inte orkar finnas där för dem.

Take care

/Hanna

Sjukt bra budskap i den låten. Det är så sant att folk springer runt och letar efter den perfekta tjejen/killen. En partner som är fullkomlig på alla plan. Åh, när ska vi inse att alla har sina brister och områden där man kommer tillkorta?! Äkta kärlek är älska den andra precis som den är, att se förbi fel och brister och ta fram det bästa ur personen.

När jag nångång i framtiden får en pojkvän (som jag hoppas vilja gifta mig med), vill jag inte att han ska säga: "Jag älskar dig, men jag skulle älska dig mer om du tog bort det där födelsemärket". Eller: "Älskling, har du nångång funderat på bröstförstoring?". Eller kanske: "Jag tycker att du borde tänka över din klädsti"

Min pojkvän kommer inte vara perfekt men jag hoppas så innerligt att jag ser förbi det när jag väl träffar honom, just därför att ingen är perfekt. Det är dom där småsakerna, både bra och dåliga, som gör vår personlighet.

Lär dig att ta fram det bästa hos människor!