Jag har begått ett stort misstag. Min leda över mina permanentade lockar växte sig i igår kväll alltför stark. Jag bad mamma klippa litegrann, men bara det slitna längst ut. "Det slitna" visade sig vara dryga tio centimeter. Jag försökte se det från den ljusa sidan. Lockarna var ju borta iallafall. Trodde jag ja. Efter hårtvätten idag insåg jag att så var inte fallet. Mitt hår var i och för sig förhållandevis rakt, men längst ut, de sista centimetrarna av håret, fanns de. De en gång så vackra men numera halvhjärtade lockarna.
Att jag nu ser ut som en katig lågstadieunge som älskar hästar kan jag egentligen inte beskylla min mamma för. Det var helt och hållet min vilja att hon skulle klippa mig. Men jag hade nog ändå föredragit att ha kvar mitt gamla hår, trots dess svintoliknande karaktär.

Ta det inte personligt, mamma!

/Hanna