"Let it be let it beeeee!" Långsamt vaknar jag till liv av klockradions smäktande toner. "Whisper words of wisdom, let it be." En snabbt titt på klockan får mig klarvaken på en halv sekund. Av tiden att döma har radion försökt väcka mig i 40 minuter utan resultat. Nu gällde det att ta ett klokt beslut. Jag övervägde ett ögonblick att skippa stressen och ta en senare buss in till centralstation. Men som jag tidigare nämnt är SL:s kollektivtrafik inte att lita på i dessa tider. Jag hade helt enkelt inte råd att ta några risker. Det kunde i värsta fall innebära att jag missade min buss hem. Efter viss motvilja masar jag mig upp ur sängen. drar på mig kläderna, slänger i den sista packningen i min stora väska, tar en frukost-to-go och pallrar mig iväg till bussen. Och jag hann. Jag behövde inte ens springa till bussen. Bussresan till min bussresa hem gick bra. Det visade sig att just idag fungerade kollektivtrafiken alldeles förträffligt. Som belöning fick jag en och en halv timmes dötid på centralen. Jag orkade inte reta upp mig. Suckade bara över tanken på att jag kunde sovit en timme till och sluppit stressa.

Nu sitter jag alltså på bussen hem. Hamnade brevid en tolvåring som spelar Super Mario. Jag fick oväntat besök på busstoan. Det är slaskigt ute. 

Peace!

/Hanna