Igår var dagen då jag kunde lägga till ytterligare ett år till min ålder. Det var inte så märkvärdigt. Jag kände mig inte speciellt mycket äldre, och jag måste säga att det där med födelsedagar blir mindre och mindre spännande med åren.

Det slog mig efter alla grattis jag fått på telefon, sms, facebook och öga mot öga, att vad är det man säger grattis till egentligen? Det är inte så att jag inte gillar när folk gratulerar mig, tvärtom. Jag blir ledsen och sur om jag inte blir firad och får den uppmärksamhet jag förväntar mig på min bemärkelsedag. Men varför grattis? "Grattis, nu är du ännu äldre än du var innan!" eller "Grattis till de tjugoett åren, dags att stadga sig snart!" eller "Grattis, nu får du ta busskörkort!" (ingen har sagt så till mig, det här är bara mina egna tankegångar)
När jag tänkt en stund kom jag ändå på att det faktum att jag blev född, att jag lever och kan sitta här och skriva dessa rader är argument nog för att bli gratulerad. Det är ju knappast min egen förtjänst att jag existerar på den här jorden. Så innebörden i ett grattis är mycket djupare än jag först trodde. "Grattis till att du blev skapad!", "Grattis till att du nu se tillbaka på ytterligare ett år av ditt liv!", "Grattis till att du lever!"

Tack allihop som kom ihåg mig på min födelsedag. Det betydde mycket!

/Hanna