Jag påminns då och då av att jag inte är ett barn längre. Jag är myndig, jag kör bil, jag har flyttat hemifrån, jag betalar räkningar själv, jag åker till vuxenpris på bussen och så vidare.

Idag kom en ny påminnesle. Det kostar pengar att gå till tandläkaren! Och det är ingen liten summa som man skulle kunna avvara istället för att gå på bio eller liknande. Nej, fyrahundratio kronor skulle de ha! Dessutom försökte de pracka på mig en tandvårdsförsäkring som månatligen skulle kosta mig 47 kronor. Det blir 564 kronor på ett år, och 846 kronor på 18 månader, vilket var den tid som skulle förflyta innan nästa besök. Vad tjänar jag på det? Ingenting. Jag går back ytterligare 400 kronor. Ja, om jag inte får en massa hål, problem med visdomständer, tandlossning eller nåt sånt. Då skulle denna försäkring täcka kostnaderna och man skulle slippa betala tusentals kronor i oväntade utgifter. Men eftersom jag inte har haft ett enda hål och aldrig haft problem med mina tänder så är sannolikheten minimal för att det skulle hända något nu. Även om 400 kronor är mycket så är 800 kronor ännu mer.

Borde det inte vara var mans rättighet att gå till tandläkaren utan att bli ruinerad? Leder inte höga tandvårdskostnader till att folk väljer att inte gå dit? Det i sin tur leder till ännu större kostnader för såväl patienter som för samhället den dagen man faktiskt får problem med sina tänder. Jag tror att svenska folkets tandhälsa skulle bli avsevärt mycket bättre om man gjorde det ekonomiskt möjligt för alla att besöka tandläkaren.

Tack för uppmärksamheten!

/Hanna