"Vi måste ses snart!" Så har jag sagt ett antal gånger till ett antal människor. Vi lever i ett stressat och jag-centrerat samhälle som i alltför många fall leder till att den där träffen aldrig blir av. Men i helgen blev den av. Dejten med Sara och Evelina.

I lördags morse packade jag min väska, tog farväl av min familj och satte mig på tåget mot Göteborg. Sitta fick jag göra i ca 30 min, för när jag bytte tåg var det nya tåget så fullt att jag fick stå resten av resan. Men vad gjorde det? Väl framme i Göteborg avnjöt jag en mycket trevlig lunch på Jensens tillsammans med the one and only Emme och det nyförlovade paret Alexander och Maria (som jag för övrigt inte har träffat på över ett år!) Riktigt kul! En parentes är att jag efter maten utforskade ett nytt nöje då jag andades in luften från en av restaurangens heliumballonger. Så roligt! Ja, ni som känner mig vet att jag är löjligt lättroad.
Efter en snabb visit i Emmes lägenhet sa jag hejdå till lunchsällskapet och begav mig ut till Öckerö, (nu höll jag på att skriva Ekerö igen, undrar varför...?). där Sara nu har sin boning. En otroligt mysig lägenhet i anslutning till en villa där det bor en barnfamilj. Jag och Sara satte oss i soffan och pratade en stund. Nästa gång vi kollade på klockan hade det gått tre timmar! Märktes att man hade mycket att ta igen. Lite senare på kvällen kom Evelina och vips så var trion komplett! Det kändes fantastiskt att få vara tillsammans igen. Vi sov alla tre i Saras dubbelsäng. Det var en upplevelse, men det gick!

På söndagen var vi på gudstjänst i kyrkan som Sara jobbar i. Sen gjorde vi stark kycklinggryta och gick på en blåsig höstpromenad till hamnen. På kvällen kom Carl. Då spelade vi Galenpanna och åt kladdkaka. Like the good old days. Det var en underbar kväll. Jag ska inte prata politik i detta inlägget men jag måste bara säga att vi satt uppe till halv två och tittade på Valvakan på SVT. Och jag vågar nog påstå att ingen av oss någonsin har varit så politiskt engagerad som kvällen den 19 september 2010.

På måndagen skulle vi in till stan. Vi tänkte att vi kunde promenera till färjan så kan Sara ta sin cykel med sig också. Men det skulle vi snart få ångra. Regnet och blåsten tilltog och ungefär halvvägs framme gav vi upp. Jag och Ewe ställde oss i närmaste busskur och väntade på bussen medan Sara cyklade vidare. Vi möttes på färjan. Jag och Ewe var blöta men Sara var jätteblöt!
När vi var framme i Göteborg mötte vi upp Emilie och gick sen till första bästa provrum så att Sara kunde ta på sig Ewes extra par jeans som hon hade med sig. Efter det var vi alla jättehungriga så vi gick till Jensens (ja, det blev andra gången för mig på tre dagar). Efter maten hann vi med en kort sväng på Beyond Retro innan jag var tvungen att gå på tåget hem.

Det var en fantastiskt mysig helg. En helg som jag verkligen behövde. Tack vänner för att ni finns kvar trots glesa möten och det geografiska avståndet!

/Hanna

Idag har jag utnyttjat ett av mina privlegier som myndig, svensk medborgare och första gången varit en del av den demokrati som präglar vårt avlånga land. Jag har röstat. Inget speciellt egentligen. Jag har alltid tänkt (och tänker fortfarande) att min röst inte spelar så stor roll bland ett par miljoner andra. Men jag har ändå blivit lite mer politiskt medveten den senaste tiden och kände att jag ville göra ett väl genomtänkt val, vilket jag också gjorde.

Fick en trisslott på posten igår för att jag är med i JP:s läsarpanel. Någonstans i mitt undermedvetna fanns ett hopp om att denna lott skulle stadga min ekonomi och bli räddningen för min framtid. Men nej. Inte ens en ny lott fick jag. Med en suck lämnade jag köksbordet och skrattade inombords åt mig själv att jag ens hade förväntat mig något. Det händer ju bara andra.

/Hanna

Det är lite för många avsked nu, igen.

Erik satte sig igår på ett flyg till Kina för att bo, arbeta och leva där i 8 månader. Tidigt på måndag morgon åker min bästaste Magdalena till Tanzania för att volontärarbeta där i fem och en halv månad. Och som om detta inte vore nog så åker min underbara Malin till Indien på tisdag. Gaaaahh! Alla bara försvinner, ut i den stora världen.

Jag tänker på och ber för alla tre. Att resan ska gå bra, att de får slippa sjukdomar och att dessa underbara människor ska få betyda någonting där de ska vara. Saknaden här hemma får jag lära mig leva med.

Lycka till nu älskade vänner!

Idag plockade jag lingon med min mamma. Det har inte hänt på många år. Mest därför att jag inte tycker det är så kul. Att gå dubbelvikt där i skogen med gummistövlar och leta bär samtidigt som man fightas med mygg är inte riktigt min grej. Sen tycker jag det tar för lång tid att fylla hinken också.
Men idag introducerade mamma en sak som jag har vetat att det existerade men aldrig provat, en bärplockare även kallad repa. Det är som en låda i metall med piggar på ena sidan, på lagom avstånd från varandra för att bären ska fastna. Sen kör man helt enkelt behållaren genom lingonbuskarna, som en kam ungefär, och bären samlas inuti lådan. Jättesmart. Och hinken fylls på nolltid. Haken är att man får med sig halva skogen hem då avsevärt mycket mer skräp hänger med än om man skulle plockat för hand. Men vadå, bären ska ju ändå rensas.

/Hanna

Tänkte att det var dags att skriva lite igen. Har varken haft tid eller lust det senaste men nu behövs det en uppdatering här.